fredag 7 januari 2011

Om Facebook

Hittade en kommentar på Facebook:
The final image of a solitary person at his computer has to resonate for a generation of users (the drug term seems apt) sitting in front of a
glowing screen pretending not to be alone.. - The Rolling Stone


Och ett passande svar:
Det roliga är att folk är helt beroende, men ändå klankar vi ner på alkoholister. Det värsta är ju folk som hela tiden delar med sig av vad dem gör. Eller i oändlighet berättar för omvärlden att dem är uttråkade. Om 10 år kommer vi ha flera generationer, tidigare sociala individer, som förlorats i hävdelseträsket och som på sin dödsbädd kommer tänka tillbaka på sitt liv hos Facebook, vilket i sin tur kommer resultera i ett kollektivt citat; "jag skulle ju bara hålla mig uppdaterad om vad som händer".


Facebook känns verkligen som ett forum där det egentligen bara går ut på att hävda sig själv. Vem kan göra mest, på så kortast tid som möjligt!

3 kommentarer:

Michael Pold sa...

Att ”vara intressant” är det nya svart. Det är ett statussymbol. Därför blir din fritidsaktivet ett statussymbol, ju mer cool och annorlunda, jo bättre. Om du måste ha en dyr grej för att kunna göre det, då har du redan en pallplats.
Sen, när alla andra har börjad samma sak, då är du antigen expert eller du har börjad på en ny grej.
Kolla hur många som skriver dom ska ”träna fotboll i kväll” nästa 12 månader. Inte en jävel! Det är för normalt! Nä, det ska vara mera special utstyrsel och action end en skiten boll.

Semester är statussymbol. “Look at me! I don’t have to work!” …och jag hade råd och fantasi att beställa en last minute resa till .

Sen kan man väl fråga hur mycket street credit det är i att skriva man ska supa I kväll, har ass tråkigt eller man tycker det är ett måste att informera om vilket avsnitt i vilken säsong av vilken TV-serie man ser just nu. Antagligen är det ”Se mig! Se mig! Kom nu! Se mig! Jag är också här!” genen som kickar in. Antagligen blir behovet för att bli set störa ju mer tid vi sittar hemma.

Facebook – The lowest denominator!

Everglow sa...

Intressant reflektion! Är det inte vad bloggar och andra typer av liknande webplatser ofta används till? Ett enkelt sätt att få bekräftelse.

Ta minhembio.com till exempel. Man lägger upp bilder på sina nya högtalare man köpt för 50.000 för att så många som möjligt skall kunna titta, avundas, kommentera och gilla, en snabb egoboost helt enkelt. :)

Johan sa...

MP: jag håller med, och det är jävligt lätt att själv "falla dit" då man sitter på Facebook. "Vad ska jag nu skriva att jag gör som utmärker mig bland mina icke-vänner?"

Everglow: Jo, jag håller med. Kanske är lite dubbelmoral att jag skriver en sådan kommentar på min blog. Men jag tycker nog det finns en distinkt skillnad:
På Facebook väljer/accepterar jag personer som blir mina "vänner", folk jag aldrig talat med, eller tänkt på, de senaste 15 åren. Alla dessa 200 människor har jag valt att få följa mina statusuppdateringar, jag vill visa dom något.

Blog, som denna, bjuder jag inte in någon, i och för sig förbjuder jag heller inte någon. Men jag gör inte ett medvetet val att dessa 200 personer ska jag berätta för exakt vad jag gör.
Om ni hänger med?

En annan tydlig skillnad mellan FB och blogs, är "Gilla"-knappen. Här är det ingen som "gillar" mina inlägg. Just min blog tillhör väl bottenskrapet på de mest ointressanta, men om en kommentar på ett inlägg är en form av bekräftelse, är väl gilla-knappen en ännu snabbare form av bekräftelse?

Jag vet inte, kanske bara är i mitt huvud det är en skillna. :)

minhembio.com är nog alla överens att det är 100% egoboost. Vem har mest medel att lägga på sin utrustning *RÖSTA PÅ MIG*. :)

En annan vämjelig sak, är alla de som kommenterar varandra på FB, medan man "offline" inte alls står ut med varandras sällskap, fast i FB-världen är man "buddies"...

Fy fan vad jag känner mig bitter hahaha! :D